Digitale Ausgabe

Download
TEI-XML (Ansicht)
Text (Ansicht)
Text normalisiert (Ansicht)
Ansicht
Textgröße
Originalzeilenfall ein/aus
Zeichen original/normiert
Zitierempfehlung

Alexander von Humboldt: „Syd-Amerikas skogar“, in: ders., Sämtliche Schriften digital, herausgegeben von Oliver Lubrich und Thomas Nehrlich, Universität Bern 2021. URL: <https://humboldt.unibe.ch/text/1849-Das_naechtliche_Leben-20-neu> [abgerufen am 28.03.2024].

URL und Versionierung
Permalink:
https://humboldt.unibe.ch/text/1849-Das_naechtliche_Leben-20-neu
Die Versionsgeschichte zu diesem Text finden Sie auf github.
Titel Syd-Amerikas skogar
Jahr 1854
Ort Borgå
Nachweis
in: Borgå Tidning 56 (22. Juli 1854), [o. S.].
Sprache Schwedisch
Typografischer Befund Antiqua; Spaltensatz; Auszeichnung: Kursivierung.
Identifikation
Textnummer Druckausgabe: VI.118
Dateiname: 1849-Das_naechtliche_Leben-20-neu
Statistiken
Seitenanzahl: 2
Spaltenanzahl: 3
Zeichenanzahl: 7104

Weitere Fassungen
Das nächtliche Leben im Urwald (Stuttgart; Tübingen, 1849, Deutsch)
The Nocturnal Life of Animals in the Primeval Forest (London, 1849, Englisch)
The nocturnal life of animals in the primeval forest (London, 1849, Englisch)
Nocturnal Life of Animals in the Primeval Forest (London, 1849, Englisch)
The forest at midnight (Banbury, 1849, Englisch)
Life of animals in the primeval forest (Belfast, 1849, Englisch)
Das nächtliche Thierleben im Urwalde (Leipzig, 1849, Deutsch)
A Burning Day on the Orinoco (London, 1850, Englisch)
A Burning Day on the Orinoco (Nottingham, 1850, Englisch)
Nocturnal Life of Animals. – A Night on the Apure (London, 1850, Englisch)
Nocturnal life of animals. – A night on the Apure (London, 1850, Englisch)
Nocturnal Life of Animals. – A Night on the Apure (Newcastle-upon-Tyne, 1850, Englisch)
Nocturnal Life of Animals. – A night on the Apure (Devizes, 1850, Englisch)
Nocturnal Life of Animals – A Night on the Apure (Manchester, 1850, Englisch)
Nocturnal life of animals in the primeval forest (Pietermaritzburg, 1850, Englisch)
The Forest at Midnight (Worcester, 1850, Englisch)
Nocturnal life of animals in the primeval forest (London, 1851, Englisch)
Der Waldsaum am Orinoco (Leipzig, 1851, Deutsch)
Das nächtliche Thierleben im Urwalde (Baltimore, Maryland, 1853, Deutsch)
Syd-Amerikas skogar (Borgå, 1854, Schwedisch)
A night on the banks of a south american river (Glasgow, 1856, Englisch)
[Das nächtliche Leben im Urwald] (Philadelphia, Pennsylvania, 1858, Englisch)
Vida nocturna dos animaes nas florestas do Novo Mundo (São Luís, 1859, Portugiesisch)
|2| |Spaltenumbruch|

Syd-Amerikas skogar. (Af Alex. v. Humboldt.)

Den omätliga skogstrakt, som i Sydamerikas heta zonuppfyller Orinocos och Amazonflodens med hvarandra för-bundna områden, motsvarar i strängaste mening ordet ur-skog, med det dervid fästade begreppet af ogenomtränglig-het. Ingen annan urskog kan förliknas vid denna, ty denär ungefär tolf gånger så stor som den största i hela Tysk-land. Denna skogstrakt genomskäres af strömmar, hvilkasbifloder äro stora såsom vår Donau och Rhen, och har dentvefaldt välgörande inverkan af fuktighet och värme att tac-ka för sin yppiga trädvegetation. I de tempererade zo-nerna, såsom i Europa och nordliga Asien, kan man be-nämna skogarna efter trädslagen, hvilka såsom sällskapligavexter vexa tillsammans och bilda enskilda skogar. I denorra ek-, tall- och björkskogarna, i de östra lindskogarnaherskar vanligen endast en species af amentaceerna, coni-fererna och tiliaceerna. En sådan enformighet är för tro-pikskogarna fremmande. Skogsflorans öfverstora mångfaldförbjuder den frågan: hvaraf består urskogarna? En otaligmängd familjer sällar sig här tillsammans; till och med påsmå områden sällar sig knappt lika till lika. Vid hvarjesteg, vid hvarje ortförändring erbjuda sig nya föremål förden resande; oſta kan han icke komma åt sjelfva blom-morna, ehuru bladformen och grensättningen ådrager sighans uppmärksamhet. Floderna med sina tallösa sidogrenar äro de enda vä-garna i landet. Astronomiska iakttagelser och, der dessafela, kompassbestämningar af flodbugten emellan Orinoco,Cassiquiare och Rio Negro hafva flerfaldiga gånger visat,huru munkar, som bott i missionsbyar på blott några fåmils afstånd, behöft halſannan dag för att med sina småaf trädstammar förfärdigade kanoter på de slingrande bäc-karna hinna fram till hvarandra. Det mest påfallande be-viset för ogenomträngligheten hos enstaka delar af skogengifves dock genom ett drag ur den stora amerikanska ti- |3| |Spaltenumbruch| gerns eller den pantherartade jaguarens lefnadssätt. Den-ne förirrar sig stundom af vandringslust och rofgirighet iså ogenomträngliga delar af skogen, att han icke kan jagapå marken och till förskräckelse för apor och niverrer måstemed sin rullsvans lefva långa tider på träden. Seglande från vester till öster kommo vi genom RioApura in i Orinocos strömfåra. Det var vid tiden för detlåga vattenståndet. Apure var knappt 1,200 fot bred imedeltal, då deremot Orinoco vid Apures utlopp var11,430 fot. Ifrån ön del Diamante träder man in i enstor och vild natur. Luften var uppfylld af otaliga flamin-gos och andra vattenfåglar, hvilka såsom ett dunkelt, i sinakonturer städse vexlande moln sänkte sig ned ifrån denblåa himmelen. Flodbädden afsmalnade till blott 900 fotsbredd och bildade i fullkomligt rak rigtning en kanal, sompå ömse sidor var omgifven af tät skog. Skogsranden er-bjuder en ovanlig anblick. Framför den nästan ogenom-trängliga skogen af jättelika stammar af Cœsalpinia (brasi-heträd, fernambukträd etc.), Cedrela och Desmanthus, höjersig på den sandiga flodstranden med mycken regelbunden-het en låg häck af Sauso. Den är fyra fot hög och be-står af blott en enda liten buske, Hermesia castaneiſolia, hvilken bildar ett nytt slägte af euphorbiaceerna. Någrasmidiga och törnbeklädda palmer stå närmast häcken. Dethela liknar en klippt trädgårdshäck, genom hvilken mangjort portlika öppningar med stora afstånd emellan. Destora fyrfotadjuren i skogen hafva sjelfve tydligen gjort dessaöppningar för att kunna komma fram till vattnet. Det ärföreträdesvis morgnar och aftnar, som de framträda genomdem för att vattna sina ungar. De utgöras af den ameri-kanska tigern, tapiren och nafvelsvinet (pecari). När deoroas af en seglande med indianer besatt kanot och viljadraga sig tillbaka in i skogen, söka de icke med våld attgenomtränga häcken, utan man har det nöjet att se dessavilda djur långsamt skrida 4 à 500 steg framåt emellanhäcken och floden för att försvinna genom närmaste öpp-ning. I sjuttifyra dagar, under en föga afbruten färd af380 geografiska mil på Orinoco, ända till dess källor, påCassiquiare och Rio Negro sågo vi, inspärrade i en smalkanot, ständigt samma skådespel. För att dricka, bada ellerfiska visa sig gruppvis individer ur de mest olika djur-klasser: jemte de stora däggdjuren, mångfärgade hägrar,palamadeer och stolt framskridande hokkohöns (?). ”Härgår det till som i paradiset”, sade med from min vår styr-man, en indian, som vistats i en prests hus. Men dengyllene urtidens ljufva frid herrskar icke i den amerikanskadjurverldens paradis. De lefvande varelserna skilja sig åt,bevaka och undvika hvarandra. Kapybara, det tre tillfyra fot långa marsvinet, en kolossal afart af det vanliga |Spaltenumbruch| amerikanska marsvinet, Caria Aguti, uppätes i vattnet afkrokodiler och på landet af tigrar. Det löper så långsamtatt vi mångfaldiga gånger skulle kunnat upphinna och gripaett ur hopen. Nedanom Santa Barbara de Arichunas mission tillbragtevi natten, såsom vanligt under bar himmel, på en sand-fläck vid Apures strand. Den var begränsad af den när-liggande ogenomträngliga skogen. Vi kunde med möda för-skaffa oss torr ved för de eldar, som enligt landets sed an-tändas omkring hvarje bivouac till skydd emot jaguarensanfall. Natten var mild, fuktig och månljus. Flera kro-kodiler nalkades stranden. Det såg ut som hade skenet afelden framlockat dem på samma sätt som våra kräftor ochmånga andra djur. Årorna på våra ökstockar nedsättasomsorgsfullt på marken för att på dem upphänga vårahängmattor. Ett djupt lugn herskade; man hörde blottsnarkandet af insjö-delfinen. Men klockan 11 uppstod ett sådant larm i den närlig-gande skogen, att vi måste uppgifva all tanke på sömn.Vilda djurskrän genomskallade skogen. Af de många rö-ster, som på en gång läto höra sig, kunde indianerne en-dast igenkänna en enda, som efter en kort paus fortforensam. Den var sammansatt af de nämnde apornas enfor-miga, klagande tjut, de små sapajou’s pipande läte, denstrimmiga natt-apans egendomliga morrande och den storatigerns, jaguarens eller det mahnlösa amerikanska lejonetsdå och då återkommande tjut tillika med pecari’ns, sen-gångarens och en hop papegojors, parraquas och andra fa-sanartade fåglars läten. När tigrarna kommo fram tillskogsbrynet, sökte vår hund, som förut utan afbrott skällt,tjutande skydd under hängmattorna. Understundom komtigerns tjut ned från något träd och var då alltid beledsa-gadt af apornas gnällande, hvilka på allt vis sökte undgå denovanliga jägaren. Frågar man indianerna, hvarföre ett så ihållande larmvissa nätter uppstår, så svara de leende: ”Djuren glädjasig åt det vackra månskenet: de fira ſullmåne. För migförekom uppträdet såsom en händelsevis uppkommen, längefortsatt och sig städse allt mer invecklande djurstrid. Ja-guaren förföljer nafvelsvinet och tapiren, som tätt samman-packade, genombryta buskskogen, hvilken förhindrar derasflykt. Förskräckta deraf blanda aporna från träden sittskrik med de större djurens. De uppväcka de sällskap-ligt i skogen byggande fåglarna, och så kommer hela djur-verlden i rörelse.