Hafsvattnets lysande. (Af Alexander v. Humboldt.)

Oceanens egenskap att lysa om nätterna hörer till de praktfulla fenomen, som väcka beundran, äfven om man hela manader hvarje natt betraktade dem Hafvet fosforescerar under alla zoner, men den, som icke har sett detta fenomen under vändkretsarna (isynnerhet pa Söderhafvet), kan göra sig blott en högst ofullkomlig föreställning om detta stora skadespels majestät.

När ett större fartyg med frisk vind plöjer den flammande vatten-ytan, sa kan man, staende pa sidogalleriet, ej blifva mätt af den anblick, som de närbelägna vagorna frambringa.

Sa ofta, under skeppets slingring, dess blottade sida vändes uppat, synas röda blixtlika lagor uppskjuta ifran kölen.

Le Gentil och den äldre Forster härleda dessa lagor ifran vattnets elektriska friktion emot det framskjutande fartyget; en förklaring som, efter naturkunnighetens närvarande tillstand, kan betraktas sasom felaktig.

Det finnes förmodligen fa föremal inom fysikens omrade, öfver hvilka man har sa mycket och sa länge tvistat, som öfver hafsvattnets lysningsförmaga.

Allt hvad man härom med visshet het känner, kan hänföras till följande enkla facta: Det gifves flere sma lysande Blötdjur, hvilka äga den förmagan att efter behag sprida ett svagt fosforaktigt ljus, som merendels stöter nagot i blatt, t. ex. Nereis-noctiluca, en varietet af Medusa pelagica och Monophora noctiluca.

Hit hörer äfven det ännu ej fullständigt beskrifna mikroskopiska djuret, som Forster i oräknelig mängd sag simma pa hafsytan nära Goda-Hopps-Udden.

Hafsvattnets lysande frambringas stundom genom dessa lefvande ljusförare; jag säger stundom; ty merendels kan man ej med de bästa förstoringsglas upptäcka nagra djur uti det lysande vattnet, och likväl framskiner ett blixtlikt ljus pa alla ställen, hvarest vagen skummande bryter sig emot en hard kropp, eller hvarest vattnet försättes genom skakning i en hastigare rörelse.

Orsaken till detta fenomen ligger sannolikt oftast uti fina organiska fibrer af döda och i förruttnelse stadda sma djur, hvilka i oräknelig mängd innehallas uti vattnet.

Om man silar lysande vatten genom ett tätt linne, sa afsöndras ofta dessa fibrer, sasom lysande punkter.

När vi badade uti Cumana, i Golfo Cariaco, och sedan gingo nakna omkring uti den sköna aftonluften, blefvo ställen här och der pa vara kroppar lysande af de organiska delar, som hade fästat sig vid huden.

När man paminner sig den ofantliga mängd af de ofvannämnda djuren, som finnas i alla tropiska haf, sa kan man utan svarighet inse, att hafsvattnet der skulle kunna lysa, äfven om det icke innehöll organiska fibrer.

Genom den stora upplösning af döda Medusae och Dagysae, kan man betrakta hela hafvet sasom en geleaktig vätska, hvilken sasom sadan är lysande, och af en äcklig smak, hvaraf vattnet blifver obrukbart till dryck för menniskan; men närande för en mängd fiskar.

Om man bestryker ett stycke träd med en del af en Medusa hyfocella, sa blifver det bestrukna stället lysande; och denna egenskap aterfar det, sedan den en gang har gatt förlorad, om det gnides med ett torrt finger.

Jag lade, under min öfverfart till S. Amerika, stundom en Medusa pa en tenn-tallrik, slog jag med en annan metall pa tallriken, sa var den minsta dallring uti tennet tillräcklig, för att göra djuret lysande.

Huru verkar här stöten och dallringen?

Manne härigenom temperaturen för ögonblicket ökes? frambringar man hos djuret en ny yta, eller utpressas, kanhända, fosforbunden Vätgas, som, i förening med luftens eller hafsvattnets Syre, antändes?

Denna stötens ljusframbringande förmaga är synharast uti Kropp-sjön (Mer clapoteuse), när vagorna uti motsatta direktioner korsa hvarandra.

Jag sag hafvet under Vändkretsarna starkast lysa kort före storm och oväder, samt da atmosferen var mycket uppfylld af dunster och moln.

Värma och köld synas äga ett obetydligt inflytande pa detta fenomen ty pa Banken af Nya Holland är fosforeringen ofta under den strängaste vinterkölden helt stark.

Stundom lyser hafvet, under till utseendet lika förhallande, den ena natten mycket starkt och den följande alldeles icke.

Gynnar atmosferen denna ljus-utveckling, denna den fosforbundna vätgasens förbränning? eller bero alla dessa olikheter deraf, att man genomseglar ett af Molluscaegele mer eller mindre impregneradt haf?

Komma tilläfventyrs de sma lysande djuren endast under vissa luftkretsens förhallanden till vatten-ytan?

Herr Bory St. Vincent uppkastar den fragan; hvarföre finner man icke vara söta, med polyper uppfyllda stillastaende vatten lysande?

Sannolikt gynnar en egen blandning af organiska delar denna ljusutveckling.

Det har i England lyckats att, genom tillsats af sillaka, göra hafsvattnet lysande.

Man kan dessutom genom galvaniska försök öfvertyga sig derom, att lefvande djurs förmaga att lysa i mörkret beror af nervernas inverkning.

Jag sag en döende Elater noctiluca starkt lysa, när jag vidrörde ganglion för den främre larnerven med zink och silfver.